When You're gone
Ensam.
Den enda av familjen Pettersson medlemmarna kvar i stan, eller rättaresagt i Sverige. Konstigt, men sant. M&P, någonstans i luften i ett plan påväg till Thailand och Fia&Lisa redan där. Hur tråkigt som helst att jag har lyckats hamna här denna tid. Borde också vara där nu. Det har ju faktiskt varit så de senaste två åren och jag känner mig lite besviken på mig själv att jag inte lyckades ta mig dit en tredje gång. Men ibland är det så. Kvar i stan endast full av avundssjuka. Men inte för att jag aldrig mer komma åka dit, för det KOMMER jag, verkligen. Om allt går som planerat så är jag nog där så här dags om ett år ungefär. Det är bara att vänta på sin egen tur. Som man ofta gör. Men jag får ju en otrolig upplevelse jag med, Trysil med Dott, som det förövrigt är 42 dagar kvar till idag eller iförsig 41 om man ser till klockslaget. Appropå det, vad fan gör jag uppe såhär dags?! det kan man undra. I brist på annat antar jag plus att jag är själv hemma som sagt. Det brukar bli på något konstigt vis att jag hamnar i säng senare än vanligt då. Men inatt är det nog också för jag vet att jag får sova imorn, och det ska bli så jävulens skönt. Sova ifatt veckan lite.
Ikväll var vi här hemma, tjejerna och jag. Såg på idol såklart och bara tillbringade tid tillsammans. Som vi ofta gör. Eller iförsig vissa blir det inte så ofta med nu för tiden, trist men sant.
Imorn kommer vi vara hos Emily, de andra tjejerna och jag. Äta middag och förtära lite alkohol som sedan kommer leda till en utekväll. Trevligt och gött. VÄLDIGT roligt att träffa min kära vän och granne Emily med. Inte så ofta nu för tiden. Men där finns ju en förklaring, hon bor ju faktiskt uppe i fjällen nu för tiden. Därför det blir extra kul imorn.
Jag har en väldans stor tendens av att gå o prata med mig själv när jag är ensam hemma. Konstigt men sant.
Det känns så bra på något sett. Man får ju liksom aldrig något svar. Och det kan ju kännas bra ibland. Då kan man ju verkligen säga precis som man känner och tycker utan att man behöver disskutera med någon. hehe. ja. Ett väldigt fyndigt slut på detta inlägg. Or not.
Känns som jag ska sova nu!
Den enda av familjen Pettersson medlemmarna kvar i stan, eller rättaresagt i Sverige. Konstigt, men sant. M&P, någonstans i luften i ett plan påväg till Thailand och Fia&Lisa redan där. Hur tråkigt som helst att jag har lyckats hamna här denna tid. Borde också vara där nu. Det har ju faktiskt varit så de senaste två åren och jag känner mig lite besviken på mig själv att jag inte lyckades ta mig dit en tredje gång. Men ibland är det så. Kvar i stan endast full av avundssjuka. Men inte för att jag aldrig mer komma åka dit, för det KOMMER jag, verkligen. Om allt går som planerat så är jag nog där så här dags om ett år ungefär. Det är bara att vänta på sin egen tur. Som man ofta gör. Men jag får ju en otrolig upplevelse jag med, Trysil med Dott, som det förövrigt är 42 dagar kvar till idag eller iförsig 41 om man ser till klockslaget. Appropå det, vad fan gör jag uppe såhär dags?! det kan man undra. I brist på annat antar jag plus att jag är själv hemma som sagt. Det brukar bli på något konstigt vis att jag hamnar i säng senare än vanligt då. Men inatt är det nog också för jag vet att jag får sova imorn, och det ska bli så jävulens skönt. Sova ifatt veckan lite.
Ikväll var vi här hemma, tjejerna och jag. Såg på idol såklart och bara tillbringade tid tillsammans. Som vi ofta gör. Eller iförsig vissa blir det inte så ofta med nu för tiden, trist men sant.
Imorn kommer vi vara hos Emily, de andra tjejerna och jag. Äta middag och förtära lite alkohol som sedan kommer leda till en utekväll. Trevligt och gött. VÄLDIGT roligt att träffa min kära vän och granne Emily med. Inte så ofta nu för tiden. Men där finns ju en förklaring, hon bor ju faktiskt uppe i fjällen nu för tiden. Därför det blir extra kul imorn.
Jag har en väldans stor tendens av att gå o prata med mig själv när jag är ensam hemma. Konstigt men sant.
Det känns så bra på något sett. Man får ju liksom aldrig något svar. Och det kan ju kännas bra ibland. Då kan man ju verkligen säga precis som man känner och tycker utan att man behöver disskutera med någon. hehe. ja. Ett väldigt fyndigt slut på detta inlägg. Or not.
Känns som jag ska sova nu!
Kommentarer
Trackback